Morgonen denna fredag var rena helvetet. Jag mådde som jag brukar göra nu för tiden, det vill säga skitdåligt, redan när jag vaknade. På senaste tiden har jag märkt att det inte bara är jag som mår dåligt, utan att resten av min lilla familj också gör det. Visst, det var ingen överraskning. Men ska jag hoppa glädjeskutt över att jag får andra nerdragna i min skit? Nej, jag får bara ännu en dos med dåligt samvete. Jag har en del sånt på lager nu om någon vill ha lite? Det var fler än jag trodde som läser den här bloggen, även fast jag inte ens har skrivit i en vecka än.

Det finns många lösningar på mina problem. Men det är inte alla jag är positiv till att prova, inte ens hälften faktiskt. Ja, jag vill lösa det här och må som jag gjorde för några år sedan. Jag kan inte komma på vad som egentligen har hänt sen dess som har fått mig på fel väg, men något måste det ju vara? På den senaste tiden har jag somnat med gråten i halsen, varit rädd för att vakna. Jag är rädd för att gå och lägga mig och möta morgondagen, för att vakna och leva morgondagen, rädd för att något ska gå snett och jag sjunker ännu längre ner.. Om det är möjligt.

Jag kommer ihåg tiden precis innan sommarlovet det här året, då kände jag att jag äntligen började må bra igen och hade något att se fram emot. Men sommaren segade sig fram, ytterst lite hände som jag inte gjort andra somrar och helt plötsligt hade skolan börjat igen. Och nu var det inte bara en ny årskurs. Nu var det nian, slutbetygen, val inför gymnasium och en massa planer på klassresor och liknande. Jag har pratat en del med speciellt mamma om klassen. Trivs jag med min omgivning? Trivs jag med mina kompisar? Trivs jag att vara en del av 9a? Nej, ärligt talat vet jag inte om jag gör det till hundra procent. Och det är en besvikelse, till största delen för mig. Jag vet knappt vem jag är eller vem jag vill vara.

Att börja med hemundervisning är ett väldigt stort och "allvarligt" steg, men det kanske är den enda lösningen för att jag ska må riktigt bra? Jag vet inte om jag har ett riktigt skäl till det, men att tänka nu hur det kanske blir ger mig lite hopp. Att få lära sig allt man behöver, fast slippa med den jobbiga omgivningen och liknande. Jag kommer kanske få ett mindre socialt liv, fast å andra sidan.. Vem säger att jag kommer sluta träffa mina kompisar? Om dom väljer att inte vilja umgås med mig för att jag slutar i den riktiga skolan vill inte jag umgås med dom så då är ju det löst. Men om ingen vill umgås med mig på grund av det då? Ska jag stå fast vid mitt beslut då, och bli alldeles ensam? Men jag ska inte tänka så långt fram, jag klarar inte det.

På söndag är det tänkt att jag ska hämta New Body-kläder hos en kille i klassen. Vi ska sälja det för att få pengar till klassresan. Men seriöst så tror jag inte att jag pallar det, men hur svårt kan det vara? Jo, det är rätt så mycket svårare att genomföra planerna än att säga att man ska genomföra dom. Allt lär ju gå åt skogen.

Det känns som om jag faller ihop mer och mer för varje dag. Allt är verkligen åt helvete och jag orkar inte ordna upp allting. Tillslut kommer jag ge upp och skita i precis allt.

 

aliciabrusell

19 oktober 2008 19:23

hej, jag ville bara säga att jag känner igen mig så himla mycket i det du känner om grundskolan. Det är ett helvete, men om man tar sig igenom det blir det helt okej sen faktiskt. Jag går första året på gymnasiet nu och det är första gången på typ 3-4 år som jag känner att det är roligt att vara i skolan. Kämpa på! :)

http://aliciabrusell

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

.. På den här adressen: www.skissat.blogg.se!  

Jag gillar verkligen att blogga, hellre det än att skriva i en dagbok. Jag vet inte alls varför men sån är jag. Så jag tänkte ta ett seriöst tag i bloggandet och skaffa en på blogg.se. Jag vet att bloggagratis är bättre för att sidan är utan reklam o...

Jag vill inte. Ärligt talat så vill jag verkligen inte gå igenom nästa vecka och alla veckor efter det. Visst, ingen vill gå i skolan. Vem vill det? Men när jag säger att jag inte vill, då menar jag det verkligen. Inte bara att jag inte vill så där l...

Simple Plan - Welcome to my life En väldigt bra låt när man är på sämsta humöret. ...

Nu lider höstlovet mot sitt slut, halva veckan har redan gått. Paniken stiger. Jag vill ta vara på tiden och inte tänka på nästa vecka, men då blir det bara desto jobbigare på söndag. Det fungerar inte att skjuta upp allting, även fast jag har försök...