Nej, allt är inte som det ska i mitt liv. Vissa dagar mår jag otroligt bra och andra dagar är det tvärtemot. Det kan vara så att jag lider av någon slags depression eller ångest, men inget är solklart än. Enligt mig själv började allting i sexan, det var då jag blev mer och mer deprimerad eller dämpad. Min frånvaro i skolan är väldigt hög, fast det varierar ju. Men den totala summan är inte att skryta med. Det kommer vara en rätt anonym blogg tills vidare för jag vill inte komma ut med något i förskott. Men jag ska berätta om det mesta så gott det går.

Jag bloggar inte för att tycka synd om mig själv och få andra att börja prata med mig på grund av hur jag mår, för att vara snälla. Utan jag vill bara dela med mig av det som händer inom mig, om man kan säga så, och sen få ut det som jag sitter och grubblar över på något lättare sätt än att prata. Skriva är inte lika krävande på något vis, man får andra att fatta utan att själv prata om det med munnen. Ganska svårt att förklara men så är det.

I alla fall, sen sexan har allt blivit värre. Tonåren är en period då man går igenom en hel del enligt vissa, och så kanske det är. Men jag tror inte att det är så här mycket man normalt går igenom som jag gör. Det jag känner går egentligen inte att förklara på något bra sätt. Ena dagen känns allt bra och livet är problemfritt, andra dagen känns allt otroligt jobbigt och jag vill bara dö. Det är speciellt på kvällar som denna, söndag kvällar, som känslorna tar över kroppen. Jag ligger och börjar tänka, övertalar mig själv att jag är sjuk och blir hemma dagen därpå och även dagen därefter. För att tröskeln har blivit alldeles för stor att ta sig över. Då menar jag tröskeln jag måste ta mig över för att komma till skolan. Om jag kommer iväg på måndagen direkt utan problem blir allt mycket lättare i längden, men det är väldigt sällan det är så lätt.

Jag har varit hos kuratorn två gånger, men det har inte blivit direkt bättre utav det. Jag vill inte prata om allt som händer inne i mig, det känns så själviskt och rädslan för att alla andra ska få reda på det är otroligt stor. Tänk om alla visste vad jag tänker och känner dagligen? Min första tanke är att jag kommer bli kallad psyko resten av grundskolan. Det är inget jag vill. Men det är inte bara därför jag håller inne med allt. Jag vill inte förstora upp något och göra det värre, men samtidigt kan det bli bättre. Men jag är för ynklig för att våga chansa.

Här är ett typiskt exempel som händer mig för ofta:

Det är fredag och alla är glada över att helgen har kommit och man får festa och bara ta det lugnt. Själv har jag varit hemma i stort sett hela veckan och haft helg varje dag. Jag har missat en hel del, inte bara själva skolan utan en massa som mina "kompisar" har gjort tillsammans. Dom är glada och har stora planer för kvällen, men eftersom att dom tror att jag är sjuk (för att jag har varit hemma från skolan) frågar dom inte mig. Jag kanske var sjuk, men inte sjuk på det sättet dom tror. Dom har i alla fall en toppenkväll och jag har missat ännu en grej. Det gör allt bara värre. Jag känner mig nästan mobbad, otroligt ensam och yngklig. Hela den riktiga helgen blir förstörd och på söndag kväll börjar allting om.

Jag har inte berättat det här för någon mer än mina föräldrar, dom märker ju att jag inte mår bra. Det är lite därför jag har bloggen en aning anonym också. Men det var allt för ikväll. Nu tror jag att jag ska se en film och sen sova och imorrn ska jag till skolan.. Förhoppningsvis.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

.. På den här adressen: www.skissat.blogg.se!  

Jag gillar verkligen att blogga, hellre det än att skriva i en dagbok. Jag vet inte alls varför men sån är jag. Så jag tänkte ta ett seriöst tag i bloggandet och skaffa en på blogg.se. Jag vet att bloggagratis är bättre för att sidan är utan reklam o...

Jag vill inte. Ärligt talat så vill jag verkligen inte gå igenom nästa vecka och alla veckor efter det. Visst, ingen vill gå i skolan. Vem vill det? Men när jag säger att jag inte vill, då menar jag det verkligen. Inte bara att jag inte vill så där l...

Simple Plan - Welcome to my life En väldigt bra låt när man är på sämsta humöret. ...

Nu lider höstlovet mot sitt slut, halva veckan har redan gått. Paniken stiger. Jag vill ta vara på tiden och inte tänka på nästa vecka, men då blir det bara desto jobbigare på söndag. Det fungerar inte att skjuta upp allting, även fast jag har försök...